Det bor en biodlare i min trädgård. Han heter Puh.
Föräldrar döpte honom till Björn
Arvid Lennartsson Lagerman, fortkortat Puh.
Ha ha föräldrarna var så förtjusta i sagofiguren Nalle Puh,
så det fick han kallas från babyålder.
Att han skulle bli biodlare kunde ingen drömma om då.
Egentligen grundlades nog intresset för djur och natur genom morfar Erik,
som gick på promenader med sitt barnbarn Puh,
och lärde ut allt om växterna i naturen,
morfar höll dessutom höll på med biodling, dock i liten skala.
Men så blev det, vid sidan av sitt egentliga yrke, som NO-lärare.
Puh har varit biodlare i 42 år nu, herre gud, säger jag, tyckte precis det var i går,
han för första gången kom i kontakt med de små liven.
Att vara biodlare kräver passion, kunskap och massor med tid.
Man kan säga att säsongen varar året runt,
men vi andra tänker nog inte på att det kräver så mycket
förberedelser och efterarbete att vara biodlare.
Det är inte bara skörden av det gula guldet som lockar,
utan ett hängivet naturintresse och att vara en stor djurvän är en förutsättning.
Precis som Puhs fru är han också pensionerad eller passionerad numera,
som en del kallar det,
från sina yrkesverksamma liv i skolans värld,
och kan ägna hela dagarna åt sitt älskade liv bland bin
och så förstås med självaste bidrottningen/arna.
På den nedre bilden med bin, kan du se drottningen, på vaxkakan i ramen,
omsvärmad av arbetsbina, som dansar runt i en ring kring henne.
Vi andra får tacka för den goda insats som biodlare gör,
för att våra blommor i trädgårdarna ska ge frukt och bär.
Och för den goda honungen förstås.
Klicka på bilden om du vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar