Röd oktober

Krispigt i luften, full sol och alldeles blå himmel. 

Röd, solig, kylslagen och en vacker oktoberlördag.

Kylan är på väg, bäst att förbereda för vintern. Rosmarinplantorna har jag burit in i huset, krattat barr som fällt från den sibiriska brödtallen, toppen av det magnifika trädet står kvar, det skymde vår trädgård och har fått luft, meningen är att ta resten, vi får se när trädfällaren kommer ... 
I alla fall är jag glad för att slippa dessa hemska barr i framtiden, men sörjer ju trädet så klart, det var verkligen vackert, men dess oerhört gigantiska grenar, fullkomligt åt upp hela uteplatsen och trädgårdsterrassen badade i skugga, hela förmiddagen.

Fördedrar sol till trädgårdens växter ... skugga har vi nere vid komposten, så det räcker ... där står annars ett annat magnifikt träd, en mycket högväxt hägg, som är ett boställe för trädgårdens alla fåglar .. särskilt sidensvansarna älskar att sitta i den, särskilt under de vackra dimmornas tid, i november, och under juldagarna tar de för sig av de äpplen som sitter kvar i äppelträden ... i häggen trivs även skatorna, där de byggt ett fantastiskt vackert bo.

Förra helgen gjorde jag i ordning alla pelargonkrukorna, många av de äldsta hamnade på komposten. Varför? Jo, flera har varit med i många år, så denna sommar orkade de inte riktigt blomma som vanligt, kanske de är för gamla och trötta eller så berodde det på den blöta och regniga sommaren. 

Har kommit fram till att jag inte ska skaffa så många nya nästa sommar, utan hålla mig till favoriterna, ljusrosa Mårbacka, och de får stå inomhus, i alla fall tills jag får ett växthus eller orangeri ... ja, det vet jag ju inte förstås, men kanske i nästa liv....

Glömde Afrikas lilja, den köpte jag vid Hällekis-växthusen i våras, den har stått och stampat och inte alls utvecklats, som jag hoppades. Den har också stått utomhus, kanske var det fel av mig, att låta liljan stå utomhus hela sommaren, nu har jag tagit in den och hoppas den får fart av värmen ...

Jag är så imponerad av den underbara rosen New Dawn, den är en trogen och seglivad älskling, under de två bistra vintrarna i rad, för några år sedan, så försvann den, jag sörjde så klart, men se på trissor, den överlevde och har nu nästan kommit ikapp i sin tidigare höjd, i dag bjöd den på en fullt utslagen doftande ros. 

Oops, nu vet jag vad jag glömt att ta in  .. den vita lavendeln i krukan vid dammen .. 

Underbar lördag i trädgårdsterrassen

New Dawn bjöd på en fullt utslagen ros i dag ..